Brevbäraren

Idag beskrev en av mina favorit-kollegor mig som "trevlig och speciell". För mig är speciell inte en komplimang. Det är något man säger till någon som är lite annorlunda och konstig men som man inte vill såra. Jag berättade detta för mamsen. "Det var väl snällt sagt. Alla som träffat dig har alltid sagt samma sak. Dagismammor, tränare, lärare." Hur ska man då tolka detta? Har jag missuppfattat ordet speciell så att det faktiskt kan användas positivt eller är jag konstig? Jag vill nog inte veta svaret på den frågan..

Lika glad för det är jag, men gladast är nog räven.