Brevbäraren

Fru Schulman's blogg

Alex är på ett jävla humör. Han har just kollat mejlen och fått beskedet om att hans krönika i Punkt Se aldrig blev publicerad.

 "Vad är det för fel på de där ankeborgarna? Krönikan är toppen!" Jag kollar med A om jag kan publicera den på min eminenta blogg. Han säger "Ta skiten".  

Kan ni haja varför Punkt Se valde att censurerar den? Jag fattar ingenting.

Är det nån militärjunta som sitter och styr den där skittidningen?

Jag sitter just nu på plats 48F i En boeing 747 bound for Rio de Janeiro. Jag har suttit i det här sätet i tio timmar nu och jag känner att jag börjar lära mig planet och min omgivning. Anledningen till att jag nu tar upp min dator är att jag vill slingra mig ur ett vidrigt litet samtal jag fört med min stolsgranne, en äldre kvinna från Skåne. Hon verkar vara en vettig och trevlig dam. Problemet är bara att jag inte förstår hennes skånska. Det kommer bara gutturala ljud från strupen, som om det fastnat något ganska stort mot hennes gomsegel. Hon pratar på samma sätt som vi andra munsköljer. Hennes röst är ett evigt pågående gurgel. Det låter som om hon om och om igen sväljer sin egen tunga och sedan spyr tillbaka den.

         Jag stirrar stint på henne, läser hennes läppar, försöker fånga upp fragment av ord. Söker ledtrådar i ljudmattan som smattrar framför mina ögon. Men det är som att vara arkeolog och stirra på en bergvägg fylld av tecken från ett språk som försvann för tio miljoner år sedan. Det är som om den här kvinnans språk inte är till att förstå. Efter ett tag har hon kollrat bort mig helt och jag får sitta där och flika in nickningar när det nickas ska och små igenkännande skratt när jag anar att det är dags för ett sådant.

         Det är märkligt, det där med skånska. Det är en så underlig dialekt att jag börjar ana att inte ens skåningarna själva förstår varandra. De går bara runt där nere i södra Sverige och låtsas kommunicera. De står där på åkrarna och utstöter obegripliga läten och nickar mot varandra utan att begripa det minsta. Jag skrev ett inlägg i en blogg en gång i tiden om att skånska borde betraktas som någon typ av talfel. Min teori grundades i en hypotes om att den första skåningen, urskåningen som odlade jorden där för flera tusen år sedan, var utvecklingsstörd. Därav det udda bräkandet, som sedan gick i arv i generationer och nu står vi med ett helt landskap framför oss som talar på samma sätt som en utvecklingsstörd. 

Det slutade med att jag blev JK-anmäld för hets mot folkgrupp. De tyckte att jag hetsar skåningarna. Asch, säger jag. De hetsar väl mig också. Som tanten bredvid mig på stol 48E.  Fan vet jag vad hon har sagt för dumheter till mig om mig under den här flygresan.

(Till Olli: Ta din högra hand och klicka på Kommentarer. Ta ett djupt andetag och börja skriva ner alla de fula ord och hemskheter du just nu vill kalla mig för att jag tycker att det här är askul!)