Brevbäraren

En sak som var riktigt dåligt med MC-mässan var godisutbudet. Som liten följde jag med Mamsen på bilmässor och där fanns det massa godis i olika sorter och färger. Varenda monter hade minst en skål med karameller som de gärna delade med sig av till söta lilla mig. På MC-mässan såg jag 2 skålar. Över 200 utställare och 2 godisskålar. Fy skäms!

Hojtorget.se var den ena av godisutdelarna. Där fick man till och med en liten ask. Jippie, tänkte jag och stoppade in av godisarna i munnen. Glädjen utbyttes snabbt mot besvikelse. Det var som att äta socker med karamellfärg, inte gott! Så inte gott att jag utan att ta en till bara la ner asken i väskan.

Nu är det så att jag (och många med mig) blir väldigt sockersugna när de har ätit mat. Jag åt precis lunch och medan jag rotade i skåpen efter nån efterrätt kom jag ihåg denna lilla ask. Och vet ni vad? Jag har ätit upp hela asken! Det gäller alltså att vara riktigt desperat.